Vår vardag

Som förälder måste man naturligtvis odla kontakter mellan egna och vänners barn, och detta försökte vi oss på under julen, och det gick bra, i 20 minuter. Men de 20 minuterna gick faktiskt riktigt bra!!

Jag och Elina tog en liten tripp till de bägge C:na, Caroline och Cornelia., och jag kan här stolt visa att jag lyckades där stora C misslyckades:




Minsann, ett foto där de små änglarna återfinnes på samma ruta - innan Hello kitty-incidenten, sekunder innan om jag minns rätt.

Elina stortrivdes dock i lilla C.s rum, där fanns ju både rutshkana och miniskateboard! Det där med dockor är dock inte min litens cup of tea, men det kanske kommer (hoppas, hoppas). Jag är iaf helt övertygad om att barnen kommer äääälska varandra nästa gång de ses, kanske 30 minuter den här gången ; ). Men ungar måste tränas, och om några år har jag bestämt att de ska vara bästisar, kan de bli annat med så perfekta mammor?





Med sig från de bägge C:na fick Elina en present från Alexander - och inte vilken present som helt minsann - en spindelmannendocka. Han hade tydligen snappat upp hennes förtjusning över sagda man redan innan vi kom och letat fram den enkom för henne, gulliga gulliga honom. Elina blev superglad, och den följde henne till nästa lekkamrat hos morfar




och om stora C känner igen upplägget på inlägget så har hon alldeles rätt....