Vår vardag

För att roa uttråkade barn i det odrägliga sommarvädret, tog vi en tur till Björnsholms tropikhus för att titta på äckliga djur. Djuren som de har där är beslagtagna, omhändertagna djur (ex. från folk som åkt i fängelse...), och då blir man ju lite förvånad när man bland annat hittar en gravid känguru... Sen fanns det ju naturligtvis de där djuren man framför allt förknippar med folk som åker in, giftormar, skorpioner och spindlar.

Ungarna gillade ormarna, men favoriterna var de frigående gigantiska sköldpaddorna. Killen som har Tropikhuset var kanonbra, extremt involverad och berättade gärna om de olika djuren. Helt plötsligt gick han dessutom och hämtade en stor boaorm, som ungarna fick klappa. Hannah vågade faktiskt peta lite på den, men Elina höll sig på behörigt avstånd.

Det fanns snälla, söta djur också; ett par lemurer, silkesapor, kaniner och olika sorters fåglar. De hade också lite sidoutställningar om rymden, om mineraler och om fossiler och dinosaurier. Sedan hade de ju ett café också, vägg i vägg (killens fruga skötte det då :)), där hade de glass...

Framsidan är ett sorgligt kapitel på det här huset. Just nu fokuseras det helt på baksidan, och grannarna förfasar sig antagligen när de går förbi.

Men en liten uppiffning har framsidan fått vara med om, igår blev den förärad en ny dörrmatta, och den blev så glad så. Kicki och jag hade tagit en promenad till Miorean, men min vana trogen köpte jag icke-rea-saker istället. Dörrmattan och några små burkar fick följa med hem, och det var ett litet elände att skyffla hem det, vagn och springande Elina på samma gång.

En ny utelampa behöver framsdan, och en ny siffra till husväggen, och ommålning, och städning och... Men ungarna har i alla fall fått plantera några blommor, och är duktiga och vattnar dem varje dag. Och dörrmattan, inte att förglömma.

Ibland bara fastnar det:

Då har jag sett det sista jag antagligen kommer att se av Carrie & co. Linda och jag satt i biosalongen igår tillsammans med ett par hundra tjejer, och 4 killar. Killen framför oss somnade, men han fick säkert pluspoäng från flickvännen för att han överhuvud taget var där.

Sorgligt, men det kändes att det var det sista - de kändes gamla. Äldre än jag till och med... Handlingen var lite klen, och har man inte följt serien vet jag inte om den hade varit så bra. Helt klart värt att gå och se dock, och ett måste om man följt serien. Snygga är de fortfarande, kläderna är fortfarande kul, och Big är fortfarande Big. Sen fick man ju en kul mugg också ;)

Har förstått att det finns en bok just utgiven, den ska vi ha...

Taket är klart. Golvet är på gång! Just nu håller pojkarna på och lägger ut rutmönstret som ska ligga under golvet, till Elias stora lycka - för en 2-åring är hinderbanor kul. Innan golvet kommer på ska dock väggen mellan våra altaner upp, och innan det händer ska pojkarna med barn leka kräftskiva och jag ska äntligen få gå och se Sex and the city!! Lite vuxentid, ja tack.

När Rikard nu börjar närma sig golv, så har jag börjat närma mig trädgårdsmöbler (let´s face it, min uppgift är att piffa). Något som endast är möjligt tack vare kära syster! De vi har nu är 30 år gamla, och man kan väl tycka att de gjort sitt...

De här spanar jag på just nu:



Bordet är i aluminium och polystone, och ska tydligen tåla alla väder, verkar dessutom lätt att hålla rent. Stolar ska det bli sex stycken, och eftersom bordet är 180 cm långt borde det fungera utan större trängsel.

Målet är naturlitvis att det ska vara klart så att kära -C- kan utnyttja ;)

Vi hade en riktigt trevlig midsommar. Firade med grannarna, och lyckades, trots vår byggarbetsplatsliknande trädgård, få till riktig midsommarkänsla.

Det kläddes majstång, gjorde kransar till lyckliga barn, spelades fotboll, dansades halvdant och åt - oj, vad vi åt. Dagen gick förvånandsvärt snabbt förbi, och då träffades vi 11 på förmiddagen och stängde slutligen dörren vid 1.30 på natten. Då hade pojkarna, till vår stora förtret, slagit oss i TP. Till vårt försvar skall sägas att det var versionen från 1990, jag ska köpa en uppdaterad version så jag får revansch (och plugga in frågorna kvällen innan, ska behandla det som en tenta...)

Vi har i alla fall klarat det ultimata granntestet; vi har umgåtts en hel dag utan att kasta saker på varandra - och vi har umgåtts light idag också! Kicki och jag har börjat ångra det där staketet mellan trädgårdarna nu, och det kommer upp imorgon.

Hannah gick ut lågstadiet idag - och snart är det mellanstadiet, och sen högstadiet och sen...hjääälp.

Vi var i alla fall där allihop, både jag, Rikard och Elina hade tagit ledigt, och pappa och Ann Cathrin kom hela vägen från Karlstad. Hannah var stolt och glad, och kom faktiskt iväg till skolan i god tid för en gångs skull. Avslutningen var trevlig, lite långrandig dock, när alla är tvungna att stå i en gympasal i en timme - bänkarna är reserverade för lärarna... Rektorerna var tråkiga, ungarna söta och Hannah fick sjunga tillsammans med Emelie. Hannahs sång var naturligtvis vår höjdpunkt, och det kom fram flera dagisföräldrar för att kommentera vad duktig hon var. Extra roligt var det att de hade hela kören med sig i refrängen, så det blev ganska proffsigt. Lilla Elina var dock inte still en sekund.

Efter gympasalen samlades klassen i klassrummet, och fröken fick blomma (som hon inte förtjänar). Barnen fick ett halvtaskigt foto och en liten present; flickorna en ljuslykta, pojkarna en plastorm...

Sen gick vi hem, det var bra! Fika i trädgården följde, jag hade bakat - det händer inte varje dag. Sedan dagens höjdpunkt för Hannah: morfar, Ann-Cathrin och lilla stora Hannah packade in i husbilen och drog till Kolmården för helgen. Hannah ska få bo på camping för första gången i sitt liv, och framför allt få åka på semester utan mamma och pappa!

Klassens dag är en årlig fasansfull händelse i en lärares liv. En dag då man förväntas hitta på någonting "kul" med sin klass.

Det startade med att vi skulle ut och tälta - det absolut värsta jag vet. Men EM räddade situationen, killarna hade svårt att slita sig från tv-apparaten - enda gången jag uppskattat fotboll. Upplägg numero 2 var paintball, tills vi fick reda på att det kostade 250 kronor per elev, för att kladda ner sig med färg som dessutom gör ont. Upplägg numero 3 var stranden, tills vi såg väderleksrapporten - regn och blåst... Så vad gör man? Man tar hem dom, köper ohyggligt mycket onyttigheter och inser att hemmet kommer förvandlas till fritidsgård/biosalong för en dag. Tack och lov är det en bit att åka med buss från skolan, och bussarna från skolan går hem tidigt sådana dagar, så de var bara här i dryga 3 timmar - det var långa timmar.

Hannah tyckte det var spännande dock. Under förevändningen att hon frös (säkert), tog hon med sig ett par små väninnor från skolan för att titta på spektaklet. När hon kom in i grovköket och såg alla skor sa hon bara: ooojjjj  :) På kvällen var hon mycket fascinerad av att en av killarna (en söt) hade sagt "tja" när hon kom upp för trappen. Hennes små kompisar vågade aldrig gå in... Det börjar bli dags att ta med henne till skolan igen tror jag.

Överallt var dom.

Första avsnittet avklarat. Jag gillade inte Ernst när han var programledare - men jag måste erkänna att jag saknade Ernst...

Kul att se kusin dock, ännu roligare att se att hon blivit så lik sin mor. Rikard kände inte igen Ia, men han såg direkt att hon var lik Eva.



Ia och hennes sambo bloggar såg jag: http://svtsommartorpet.blogspot.com/

Rikard och Micke fortsätter med altanen, igår höll Rikard på till midnatt och de har hunnit med en hel del! Det har målats och snickrats, och just nu har vi ingen altan alls. Den gamla är helt borttagen, till ungarnas stora glädje. Helt plötsligt har de en enda stor trädgård att springa omkring i, och grannarna har en studsmatta! 9 höga stolpar är hittills det visuella beviset för att altanen är på gång, om vi hänger flaggor kan vi leka OS. Målas gör det hela tiden, och vår del av trädgården ser ut som en riktig byggarbetsplats. Detta innebär också att vi använder grannarnas till att fika på - och Kicki är duktig på att baka ;)  Rikard och Micke tar lite egna fikapauser också, öl och korv från mamma Agneta...




Barnen har också fått sitt. Deras dag avslutades med att Rikard tog med sig Hannah och Elina till stranden, där de roade sig med att gräva ner varandra i sanden. Mycket trött och lycklig somnade Elina snabbt när hon kom hem. Hannah väntade in Victoria, och de båda stora tjejerna fick avsluta med film inne hos grannen, medan de vuxna åt mat inne hos oss. Det är tur att vi har trevliga grannar!

Idag har hela familjen engagerat sig i utemiljön. Samtliga har slipat och målat, men på lite olika saker. Jag, Elina och Hannah har satt igång med Operation Lekstuga. Lekstugan som vi fick från Rikards kusiner var ju i helt fel färg, det är klart att den ska vara gul som huset.

Elina kämpade tappert...i säkert 5 minuter innan hon konstaterade att det var riktigt tråkigt att måla gult. Hannah däremot, målade en hel vägg själv! Hon hade nog säkert målat mer, men det där med att få bort den eländes färgen var inte lika kul. Rikard hade ett litet recept som innehöll diskmedel och sand, så nu är vi faktiskt ganska släta i hyn allihopa.

Jag målade vitt, och hade vita streck, pluppar och prickar precis överallt när jag var klar - det skulle liksom målas uppe i taket på den lilla verandan. Det värsta är att jag måste göra om allt imorgon igen, och den vita färgen är ruggigt rinnig. Och just det, sen har vi insidan också, den ska också målas, den har också ett innertak... Några frivilliga???




Rikard har jobbat med grunden till altanen, och han har fått måla lite han också. Altanen ska ju vara vit "runtom", eller, allt utom golvet ska vara vitt. Tydligen så går det inte att köpa vita stolpar, så han har engagerat sig i att måla altanstolpar mellan grävningarna. Han och Micke har dessutom öppnat upp en grind mellan vår tomt och grannens, så Elina och Elias hade hur kul som helst när de sprang emellan med hinkar och bollar. Hannah och Victoria tyckte att det var bättre att spela tv-spel.