Vår vardag

Medan Rikard har flytt till någon liten ö i skärgården för att jaga fisk på neandertalarnas vis, så har barnen och jag roat oss lite mer civiliserat. Förmiddagen ägnades åt städning, alltid lika roligt. Strax efter 12 fick vi dock en paus, då Kajsa kom och fikade. Glass, grädde och fruktsallad - a´la laktosintolerans. Elina passade på att bjuda Kajsa på födelsedagskalas på standen med tillhörande klättring. Hon annonserade även att gästerna skulle få paket, kan bli dyrt det där... Hon är sjukligt fixerad vid sin födelsedag, och vi lär väl dra på de stora växlarna, så att hon inte blir besviken.

Eftermiddagen gick i de tomma plånböckernas tecken. Blommorna i köket hade tydligt annonserat att de inte ville leva längre, och en av blommorna på övervåningen har väntat på sin eviga vila i ett par månader nu. Barnen fick välja blommor till köket, och jag förälskade mig i en svindyr blomma till övervåningen - som jag inte vet namnet på eller vet hur jag ska sköta. Om någon kan tala om detta för mig, kan den kanske undvika de sälla jaktmarkerna ett par veckor i alla fall. Men den luktar helt gudomligt, så det så.

Minishoppingturen avslutades i vidoaffären, där bägge barnen hyrde skräckfilm. Den stora en Harry Potter, den lilla Laban spökdags - vilken höll dem nöjda i ett par timmar framför varsin dumburk - vilken höll mamman nöjd framför en bok.

Idag var Hannah för första gången med på en större konsert! Hon och hennes kompisar i skolans kör fick vara med på en jubileumskonsert som musikskolan höll.

Två sånger fick de framföra, My heart will go on och Sattelit, Hannah gillade den första bäst, jag den andra. Fantastiskt duktiga var de, och tillräckligt många i kören för att de verkligen skulle nå ut. Dessutom sjöng de till levande musik, en jättestor ensemble spelade, och de visste verkligen vad de höll på med.

Nu ska Hannah in i musikskolans regi, därmed basta!

Idag har våren gjort sig påmind, och med den sommarklädespaniken... För den lilla är det inga större problem, där finns det kläder att ta av. Men den stora då, den som dragit iväg på längden så att man inte längre kan shoppa barnkläder -. där finns problem. Visst kan man gå in på vuxenavdelningen, men där har jag blivit varse att väääldigt mycket är väääldigt urringat för en flicka på 10. Till saken hör ju också att vi bor i en liten håla till stad, där man inte kan få tag på vettiga ungdomskläder.

Hannah ska därför få prova på hm på nätet, med reglerbara axelband...

Vad gäller mamman så har jag gett upp, jag tänker lägga pengarna på en ny altan istället.

Jag fick ett mail idag, om sommartorpet. Började slöläsa, tills jag kom till bilden, min lilla kusin ska tydligen vara med i sommartorpet i år. Första gången jag kommer vara manisk på det programmet!

Årets sommartorp ligger utanför Grängesberg

Ia Lundqvist, Jojje Pettersson och deras son August, 2,5 år, äger Sommartorpet som de ska renovera tillsammans med programledarna Isabelle Halling och Stefan Larsson. Programmet börjar spelas in i april och får premiär måndag
den 9 juni kl 20.00 i SVT1.

Bilden (och undertexten) snodde jag från DalaDemokraten, oerhört bra tidning det där.

Lilla Elina är sjuk - igen. Jag har svårt att förstå att två syskon kan vara så olika. Hannah har i stort sett aldrig varit sjuk, och blir hon sjuk handlar det om ett par timmar innan hon är frisk igen. Elina däremot, får precis allt som flyger omkring i luften, och hon får det rejält.

Idag var hon hur pigg och glad som helst på morgonen, men strax före 12 ringde dagis på mobilen. Hon hade frossa, huvudvärk och var trött.  De hade tagit febern, men den visade ingenting. Jag kastade in gubbarna, som jag samåkte med, i bilen och drog direkt. Det tog väl ca. 30 minuter innan vi var hemma, och termometern visade 40.4 på liten plutt. Hon svettades, frös och frossade, och efter ett par timmar började hon kräkas, och febern klättrade lite till 40.6. Vi har haft en bra eftermiddag... Mellan 14.30 och 15.30 satt vi på golvet på badrummet för att toaletten skulle vara nära, det var kul.

Men liten svarar bra på panodil, och har vi tur somnar hon före midnatt.

Det tredje, och för vår nya 10-åring, sista kalaset för i år, var barnkalaset - eller man kanske inte ska säga barn längre...



Hannah hade beställt klätterkalas, och den här gången hämtade vi farmor och tremänningen Linn på tåget!  10 flickor och 2 pojkar var bjudna, lokalen var bokad och allt inhandlat. Det var bara det att när vi kom dit - var lokalen inte bokad...

Någon har gjort fel någonstans, och det var bara ren tur att det blev kalas över huvud taget. Hade vi dykt upp 5 minuter senare för att ställa iordning hade allt varit stängt och låst inför helgen - och vad gör man då med 12 ungar som man har lovat klätterkalas - för att inte tala om de 12 ungarnas föräldrar... Tack och lov var det en ung, mycket snäll kille, som förbarmade sig över oss och stannade kvar som instruktör, men jag kan lova att Rikard kommer ha en trevlig liten pratstund med killen som vi gjorde bokningen genom.

Men barnen fick sitt kalas, de klättrade allt vad de kunde, både på egen hand och hängande i rep 9 meter upp i luften - snabba är de, de små liven. Tjocka madrasser är dessutom utlagda överallt, så inte-stöta-golv-leken fungerade extremt bra. Mitt i lokalen hänger också en gunga, med väääldigt långa snören, farten de får upp där kan göra vem som helst nervös. Ett missöde hade vi, och det var en kille som ramlade i en trapp, rejäla skrapsår på knäna och magen blev följden, tack och lov ramlade han uppåt, inte nedåt, trappen är hur brant som helst så det hade kunnat gå riktigt illa.

Hannah var dock mycket nöjd med kalaset, och så slut efteråt att hon inte ens orkade följa med till affären - något hon gillar på lördagar. Och om Hannah var slut efteråt, så var det ingenting mot vad hennes mamma var...

Nästa firande tog plats hemma i Västervik. Hannah väcktes på morgonen av "skönsång", frukost på sängen och lite presenter, bland annat den hett efterlängtade melodifestivalenskivan.

Mormor kom med tåg på eftermiddagen, och från tåget åkte vi direkt till Hannahs skola för loppisinsamling till klassresa. Hannah hade fått flera små saker från sina klasskompisar, och vi drog också vårt strå till stacken.

Lilla, mycket söta Emmie följde med hem från skolan, och Hannah var mycket lycklig över att för första gången få ha en kompis med sig på sin födelsdag.

Bästa presenten det här firandet blev mobiltelefonen hon fick av mormor, hon skrek rakt ut när hon fick den!

Hannah är stor nu!

Lilla, stora Hannah har fyllt 10 år!  Naturligtvis ska detta firas i dagarna tre.

Firande numero 1 tog plats hos morfar. Moster Marie och morfar tog med sig en relativt ovetande Hannah ut på stan - och kom hem med en alldeles ny cykel! Senaste cykeln inhandlades för 4 år sedan, och barnet har nog vuxit en dryg halvmeter sedan dess.

Hemma hos morfar och Ann-Cathrin var det pyntat med ballonger och flaggor, Ann-Cathrin hade gjort en jättefin tårta med lite hjälp av Hannah och Sophie. Hannah var hur lycklig som helst!

I vår anda av att utnyttja Karlstads nöjesutbud för barn, tog jag och -C- oss i kragen och planerade in en liten lekstund för alla 5 barnen på Hammarö - extremt duktiga, och hör sen! Det där med att leka är nämligen inte min eller -C-´s stora passion i livet, vi trivs bättre på café. Men jag kan tala om att bägge mammorna klättrade, kastade bollar och åkte rutschkana för glatta livet, och att alla barnen var löjligt nöjda med vår lilla utflykt.

Hannah och Isabelle hittade varandra, men jag tror inte att någon av dem kommer ihåg att de var dagiskompisar för 7 år sedan. Elina hittade en ny hobby, att skjuta med bollkanon... Alexander gillade också kanonerna, och tävlade mot de stora tjejerna. Lilla söta Cornelia gillade gungan bäst tror jag, men var ruggigt tuff i rutschkanan också! Faktum är att ingen av ungarna uppskattade att ta en paus och fika, trots att det bjöds på glass och festis, jag skulle uppskatta att de satt 4 minuter...

Över påskledigheten hann vi även med ett besök på museét. Vi har upptäckt att vi egentligen gör samma saker varenda gång vi åker hem, så den här gången bestämde vi oss för att hinna med lite andra saker också - vi var ju ändå där 10 dagar.

Museét hade någon slags påsklovsaktivitet med äggmåleri, så det skulle vi göra. Väl där upptäckte vi att de även har en mycket trevlig liten experimentverkstad. Elina var skeptisk innan vi kom dit, men när vi väl var på plats hade hon hur kul som helst - favoriten var speglarna. Hannah har kommit upp i åren, och som stolt moder kan jag meddela att hennes favorit var den fasta historieutställningen, heter den Hemulen? Hon har sett den när hon var liten, men den här gången gick hon den 4 gånger - bådar gott för so:n i högstadiet!


Mormor fick rycka in vid pysslet, det är bara att inse - hon är bättre på det än jag. Men kul hade alla barnen, och vi lyckades vara där i dryga 2 timmar utan en död sekund. Faktum är att jag pysslade jag också, en kyckling, den vill dock inte vara med på bild, av någon anledning tyckte den att den var ful och slängde sig i en papperskorg.

att ni är kvar, det var ett tag sedan jag uppdaterade. Har inte haft den minsta lust att skriva, och har faktiskt inte ens varit inne och läst på andras bloggar på länge, jag har en del att läsa ikapp nu.

Karlstad har vi varit i över påsk - vill fortfarande flytta hem, men det är ju inte helt fel att vara hemma bland sina egna saker heller.

Barnen har fått leta påskägg, och det var första påsken för Hannah utan godis. Mormor var lite nervös för hennes påskägg, men se bild nedan för reaktion... Hennes kommentar på påskägg med tuggummi, läkerol, strumpor och peng var; det här var ju mycket bättre än godis! Den lilla var dock lycklig med sin choklad.


Även hos morfar och Ann-Cathrin blev det påskägg, godislösa sådana tack och lov. Elinas favorit i påskägget (förutom att leta reda på dem) var en kanonsöt älg, som blev utnämnd till bästa kompis.