Vår vardag

Jag kan ignorera många, men när -c- kallar så lyder man...

Söndagspyssel engagerade vi oss i idag. Nästa helg är väl egentligen den lagliga starten, men eftersom vi inte tänker vara hemma då, Kalmar - hotell (hotellfrukost gånger 2), så adventsfuskade vi lite idag. Julgardiner är på plats, ungarna har fått kladda med målarfärg (julpingviner) och tillverkat julapelsiner, vi har bundit kransar, satt upp lyktor,  hämtat julris och fixat adventsljusstake. Hur präktigt låter inte det!! Hannah har dessutom fått tillverka lite julisar, men de kommer inte på bild.

Idag hade Västerviks gymnasium invigning av sin nya friidrottsarena, har tydligen inte funnits någon i den lilla staden förut. Gubbarna pratade om kolstubb...

Alla mellanstadieskolor skulle skicka representanter till invigningstävlingarna, en representant av varje kön från varje årskurs. Förra veckan fick vi reda på att Hannah var uttagen i kulstötning, detta fick vi reda på genom att hon muttrade något om extragympa... Men moster hade fått reda på det långt i förväg, och då hade hon tydligen låtit lite stolt, så det är väl dit vi får vända oss i framtiden för information om äldsta dotterns framgångar.

Idag var det dags, upp alldeles för tidigt, och 4 timmar ute i blåst och kyla. Men tror ni inte ungen vann! Så, i vårt hus bor nu Västerviks bästa kulstöterska åk 4! Mycket stolta föräldrar bor också här, och en lillasyster som faktiskt verkar fatta att storasyster gjort något stort, för hon springer runt och säger grattis hela tiden och försäkrar Hannah att hon bara hejjade på henne. Moster var den förste att gratulera, 3 minuter efter segern (det är fart på henne), men samtliga medlemmar i släkten och utvalda vänner har ringt och gratulerat. Hannah mår bra nu.

Hannah har löjligt mycket idrott just nu, vecka har sett ut så här:
Måndag: skolidrott & ridning
Tisdag: skolidrott & basketträning
Onsdag: vila
Torsdag: extragympa
Fredag: vila, men hon var ute och gick 1 timme på kvällen
Lördag: tävlingar mellan 9-14 & basketträning
Söndag: 2 basketmatcher
Och nu börjar hon prata om att hon vill börja träna friidrott också, kul, men när ska hon ha tid?! Vi har i alla fall konstaterat att hon inte har detta från sin mor, möjligtvis en kombination av far och moster.

Vinsten i bilder:

Är det inte så att man märker att man börjar bli vuxen när man gör små dagsutflykter? Vi jobbade i alla fall som små galningar förra lördagen för att hinna med all städning både inomhus och utomhus, för att kunna belöna oss med en utflykt till Ölands skördefest på söndagen.

Änd sedan vi flyttade hit, så har folk talat om den här skördefesten, och varje år har jag elever som tar ledigt för att spendera en långhelg med sina föräldrar. Nu var det alltså vår tur, och det tar ju faktiskt bara 1,5 timme, så man kan ju undra varför det tagit oss så lång tid.

Hannah blev överlycklig när vi på söndagsmorgonen berättade om dagsplanerna, Elina fattade noll... Strax före 10 var vi iväg, och via ett litet ikeastopp i Kalmar tog vi bron över till Färjestaden - där det inte fanns någonting att se. Eller, på väg ut ur Färjestaden hittade vi en handelsträdgård där ungarna kunde titta på tusentals pumpor, och vi kunde köpa några för att ha som dekoration på altanen. Elina ägnade första halvtimmen på öland med att konstant fråga: "Är vi på Öland nu, är vi på Öland nu", det där med lokalgeografi får vi jobba lite på, men arvet har hon både från mor och mormor...

Men skam den som ger sig, vi drog vidare till Borgholms slottsruin och Fårets dag / renässansmarknad. Det var bättre, hur många kul stånd som helst, hantverk i alla former och massor av smycken och gammeldags godis. Ungarna fick se får som vallades, får som klipptes och får man kunde äta och klä sig i. Roligast var nog att få springa omkring i borgen och att få prova på kanderade äpplen, som i sagoböckerna! Rikard var mycket besviken över att lammburgarna var slut, men tröstade sig med en lammkorv. Jag fick köpa ett kalejdoskop och var lycklig med det.

På hemvägen stannade vi till i Kalmar för middag (mcDonalds), och kom överens om att nästa dagsutflykt kommer gå till Kalmar för att titta på slottet och regalskeppet Kronan. Vuxenpoäng no. 2!

En sista sak bestämde vi att vi måste hinna med under semestern, innan det var dags för jobbångesten att slå till på riktigt.

Sedan vi flyttade hit så har folk tjatat om någon slgs glassbar i Söderköping. I början trodde vi att de var tokiga, åka 10 mil (20 tor) för att äta glass!! Det finns ju på ica. Men ju fler som lyriskt talade om stället, desto mer nöttes motståndet ut, och när de dessutom visade ett repotage från glassbaren på tv - då gav vi upp.

Så lördagen bokades för glassätning, och i Söderköping mötte Farmor Agneta och Tremänning Linn upp. Regnade gjorde det, inga mängder, men stadigt. Tror ni inte att det var kö till stället i alla fall!! Köa för att köpa glass i regn...

Men väl inne förstod vi varför folk gillade det här stället. Ungarna satt i en halvtimme och tittade i menybladet, stora fina färgbilder på stora fina glassar. Inte gjorde det någonting att man fick vänta på sin glass heller, det var ett rent skådespel bara att titta på servitriserna när de kom med sina brickor som rykte och blinkade.

Glassen då - japp, hur god som helst, och min hade en stor donut på toppen!

Sista Danmarksdagen skulle vi vara ute ur stugan redan klockan 10 på morgonen, och då skulle det vara städat... Färjan gick dock inte tilbaka till Göteborg förrens klockan 20.30, så vi hade några timmar kvar att fylla ut.

Hannah är av någon outgrundlig anledning väldigt intresserad av fisk (ni vet vem jag skyller på...), och i Hirtshals hade vi hittat Nordeuropas största akvarium. Det är klart vi skulle åka dit!

Det var inga småakvarier de hade där inte, 12 meter höga med alla möjliga sorters fisk i - bland annat en fisk som heter klumpfisk, aldrig hört talas om förut. Den är rund som en boll, utan stjärtfena, och simmar som om den vore full. Ingen vacker fisk direkt, men onekligen kul att titta på. Eftersom det var ett forskningscentra var allting dessutom väldigt pedagogiskt upplagt, mycket att titta på och även en avdelning där barnen fick ta på både fiskar och andra havsodjur.

Hannah var den som hade mest  utbyte av trippen, Elina gillade det också men Hannah hade nog kunnat stanna hur länge som helst. Mamma och jag stod ut 2 timmar, sedan tyckte vi att vi varit duktiga. Tack och lov hade Rikard fortfarande energi kvar att springa runt med Hannah det sista..

Legoland var faktiskt bättre än jag trodde. Det var inte dyrt att gå in, och då upplevde jag de flesta aktiviteter i Danmark som svindyra. Det bästa var ju naturligtvis att allt var gratis när man väl var inne, vilket innebar att vi slapp allt tjat om att åka karuseller, ungarna fick åka allt de ville.

Elina tyckte bäst om det lilla tåget, Hannah om några snabba båtar, alla uppskattade den lilla staden, det klassiska legoland.



Även köerna var överkomliga. Eller, inte alla, vi stod i kö över en timme för att över huvud taget komma in på stället - i två olika köer. Inte ens utklädda gubbar som gick omkring kunde hjälpa ungarna med tålamodet där... Men väl inne kom vi ganska rätt i tid, vi fokuserade på alla mindre atraktioner först, och sista timmen fick Rikard och Hannah springa runt på de häftigare sakerna. Elina var då så trött, så att mamma och jag kunde ta det ganska lugnt med henne, och Hannah var lycklig.

Priserna i affärerna på området var dock rena rånet, jag såg en liten, liten isbricka i rosa - som de skulle ha 60 danska kronor för... Vi kom därifrån utan att ha köpt en enda pryl, och faktum är att ungarna inte frågade efter det heller.

9 timmar spenderade vi, och alla var nöjda när vi åkte hemåt igen. Elina tycker fortfarande att det är kul att titta på kartan och prata om vad hon gjorde och upplevde.

Stugan i Danmark visade sig vara precis så fin som bilderna på internet hade visat. 3 sovrum, ett stort kombinerat kök/vardagsrum, bra badrum och en vinterträdgård, vi räknade till över 30 sittplatser sammanlagt...

Det bästa var dock närheten till en helt öde strand, med höga sand"väggar" för barnen att klättra på. Idyllen var fullständig, och även om vädret inte visade sig från sin bästa sida, så hade barnen hur kul som helst på stranden. Favoriten var att fånga kräftor med pappa, och att sedan hälla ut dem på stranden och ha kräftkapplöpning. Bägge barnen vågade hålla i små bitdjur till slut, men det var bara pappan som blev biten av en.

Även jag och mamma roade oss på stranden, inte med att sola dock, utan med att plocka stenar och snäckor för diverse installationer hemmavid. I stugan hade de gjort iordning ett stort fat med sand, snäckor och stenar, och tre stora blockljus. Detta måste ju naturligtvis kopieras, och nu pryder en liknande min nya altan!

Vår resa mot Danmark gick genom Göteborg. Till Göteborg har vi 35 mil, och vi insåg snabbt att ungarna inte skulle klara av att först åka 35 mil dit, sedan åka färja i 3,5 timme för att till sist åka nästan 20 mil till stugan i Danmark.

Därför började vi söka efter ett hotell i Göteborg som kunde härbärgera oss över natten, tills vi insåg att Bruce Springsteen var i stan samma dag som vi.... Inte ett enda hotellrum var ledigt, varken i Göteborg eller i städerna runtomkring. Det enda vi kunde få tag på var två rum i Borås, då skulle vi ha 10 mil kvar. För de rummen skulle vi dessutom få betala nästan 2000, och så kul är det inte med hotellfrukost...

Men då kom Rikard på att han faktiskt har släkt i Majorna, och hans otroligt snälla farbror lånade ut sin lägenhet till oss över natten. De befann sig dessutom i sin sommarstuga, så vi hade den helt för oss själva!! Det vill säga - när vi till slut hittade dit. Jag tror att vi var runt större delen av Göteborg innan vi till slut hittade rätt. Majorna visade sig dessutom ligga precis vid hamnen, och det gjorde ju ingenting då lokalgeografi uppenbarligen inte är vår starka sida.

Majorna är helt underbart, där ska jag bo när jag blir gammal. Kul också att mormor växte upp i Majorna, bara ett par gator ifrån lägenheten vi fick låna. Så vi var på mammas gata i stan´!

På morgonen var vi på ett jättemysigt fik och åt frukost, tillsammans med Rikards faster, som också har en jättemysig lägenhet i Majorna. Sedan kom mamma med spårvagn ut till oss, hon kan Göteborg bättre.... Men till hamnen hittade vi, med mammas hjälp...

Lilla Elina är på väg att bli stor, och för ett tag sedan fyllde liten 4!



Morfar och Ann-Chatrin hade dagen till ära kommit hit med husbilen, så vi var fler än bara lilla familjen när det skulle sjungas på morgonen. Elina sov faktiskt fortfarande, och vaknade inte ens av att vi sjöng. Efter lite klappande förstod dock liten att det inte var en vanlig dagisdag - och bestämde sig för att gömma sig under täcket.

Men paket kan väl locka fram vem som helst, och sååå nödbedd var hon inte. Sängen fylldes med paket som snabbt öppnades, och favoriten bland sängen-paketen var nog mormors sparkcykel eller möjligtvis mikrofonen som hon själv trånat efter på Toy´s r us i julas.

Efter den första paketöppningen tog pappan med sig födelsedagsbarnet till fönstret, i trädgården stod nämligen hennes alldeles egna studsmatta, tyvärr såg hon den inte utan trodde hon skulle titta på grannarnas studsmatta... Men väl ute i trädgården blev det desto roligare. Morgonen spenderades sedan sjungandes i mikrofonen, med välförtjänta applåder naturligtvis.

Efter frukost kom då den stora händelsen, Elina skulle få följa med morfar och Ann-Cathrin tll Astrid Lindgrens Värld, och oj, så orolig hon var för att mamma och syster på något sätt skulle försöka tränga sig med på resan...

Jag och Hannah spenderade sedan dagen med att baka tårta, en rosa med tåg på! När Rikard kom hem från jobbet åkte vi till Vimmerby för att ha lite kalas. Väl där beundrade vi husbil, grillade, åt tårta och öppnade lite fler paket, Elina var lycklig över dagen och det var inga problem att lägga henne hos morfar.




Hon fick stanna kvar i två dagar till, utan att sakna mamma ett dugg... Och hon pratar fortfarande om husbilen och Pippi, trots att vi sedan dess varit både i Göteborg, Danmark inklusive Legoland och Karlstad!

Elina traskar fram till ett äldre par på stranden:

- Min pappa heter Rikard, han brukar dricka öööl.

Rikard tvärvänder, blir pionröd och försöker demenera - det fungerade icke ; )

För att roa uttråkade barn i det odrägliga sommarvädret, tog vi en tur till Björnsholms tropikhus för att titta på äckliga djur. Djuren som de har där är beslagtagna, omhändertagna djur (ex. från folk som åkt i fängelse...), och då blir man ju lite förvånad när man bland annat hittar en gravid känguru... Sen fanns det ju naturligtvis de där djuren man framför allt förknippar med folk som åker in, giftormar, skorpioner och spindlar.

Ungarna gillade ormarna, men favoriterna var de frigående gigantiska sköldpaddorna. Killen som har Tropikhuset var kanonbra, extremt involverad och berättade gärna om de olika djuren. Helt plötsligt gick han dessutom och hämtade en stor boaorm, som ungarna fick klappa. Hannah vågade faktiskt peta lite på den, men Elina höll sig på behörigt avstånd.

Det fanns snälla, söta djur också; ett par lemurer, silkesapor, kaniner och olika sorters fåglar. De hade också lite sidoutställningar om rymden, om mineraler och om fossiler och dinosaurier. Sedan hade de ju ett café också, vägg i vägg (killens fruga skötte det då :)), där hade de glass...

Ibland bara fastnar det:

Då har jag sett det sista jag antagligen kommer att se av Carrie & co. Linda och jag satt i biosalongen igår tillsammans med ett par hundra tjejer, och 4 killar. Killen framför oss somnade, men han fick säkert pluspoäng från flickvännen för att han överhuvud taget var där.

Sorgligt, men det kändes att det var det sista - de kändes gamla. Äldre än jag till och med... Handlingen var lite klen, och har man inte följt serien vet jag inte om den hade varit så bra. Helt klart värt att gå och se dock, och ett måste om man följt serien. Snygga är de fortfarande, kläderna är fortfarande kul, och Big är fortfarande Big. Sen fick man ju en kul mugg också ;)

Har förstått att det finns en bok just utgiven, den ska vi ha...

Taket är klart. Golvet är på gång! Just nu håller pojkarna på och lägger ut rutmönstret som ska ligga under golvet, till Elias stora lycka - för en 2-åring är hinderbanor kul. Innan golvet kommer på ska dock väggen mellan våra altaner upp, och innan det händer ska pojkarna med barn leka kräftskiva och jag ska äntligen få gå och se Sex and the city!! Lite vuxentid, ja tack.

När Rikard nu börjar närma sig golv, så har jag börjat närma mig trädgårdsmöbler (let´s face it, min uppgift är att piffa). Något som endast är möjligt tack vare kära syster! De vi har nu är 30 år gamla, och man kan väl tycka att de gjort sitt...

De här spanar jag på just nu:



Bordet är i aluminium och polystone, och ska tydligen tåla alla väder, verkar dessutom lätt att hålla rent. Stolar ska det bli sex stycken, och eftersom bordet är 180 cm långt borde det fungera utan större trängsel.

Målet är naturlitvis att det ska vara klart så att kära -C- kan utnyttja ;)

Vi hade en riktigt trevlig midsommar. Firade med grannarna, och lyckades, trots vår byggarbetsplatsliknande trädgård, få till riktig midsommarkänsla.

Det kläddes majstång, gjorde kransar till lyckliga barn, spelades fotboll, dansades halvdant och åt - oj, vad vi åt. Dagen gick förvånandsvärt snabbt förbi, och då träffades vi 11 på förmiddagen och stängde slutligen dörren vid 1.30 på natten. Då hade pojkarna, till vår stora förtret, slagit oss i TP. Till vårt försvar skall sägas att det var versionen från 1990, jag ska köpa en uppdaterad version så jag får revansch (och plugga in frågorna kvällen innan, ska behandla det som en tenta...)

Vi har i alla fall klarat det ultimata granntestet; vi har umgåtts en hel dag utan att kasta saker på varandra - och vi har umgåtts light idag också! Kicki och jag har börjat ångra det där staketet mellan trädgårdarna nu, och det kommer upp imorgon.

Hannah gick ut lågstadiet idag - och snart är det mellanstadiet, och sen högstadiet och sen...hjääälp.

Vi var i alla fall där allihop, både jag, Rikard och Elina hade tagit ledigt, och pappa och Ann Cathrin kom hela vägen från Karlstad. Hannah var stolt och glad, och kom faktiskt iväg till skolan i god tid för en gångs skull. Avslutningen var trevlig, lite långrandig dock, när alla är tvungna att stå i en gympasal i en timme - bänkarna är reserverade för lärarna... Rektorerna var tråkiga, ungarna söta och Hannah fick sjunga tillsammans med Emelie. Hannahs sång var naturligtvis vår höjdpunkt, och det kom fram flera dagisföräldrar för att kommentera vad duktig hon var. Extra roligt var det att de hade hela kören med sig i refrängen, så det blev ganska proffsigt. Lilla Elina var dock inte still en sekund.

Efter gympasalen samlades klassen i klassrummet, och fröken fick blomma (som hon inte förtjänar). Barnen fick ett halvtaskigt foto och en liten present; flickorna en ljuslykta, pojkarna en plastorm...

Sen gick vi hem, det var bra! Fika i trädgården följde, jag hade bakat - det händer inte varje dag. Sedan dagens höjdpunkt för Hannah: morfar, Ann-Cathrin och lilla stora Hannah packade in i husbilen och drog till Kolmården för helgen. Hannah ska få bo på camping för första gången i sitt liv, och framför allt få åka på semester utan mamma och pappa!

Klassens dag är en årlig fasansfull händelse i en lärares liv. En dag då man förväntas hitta på någonting "kul" med sin klass.

Det startade med att vi skulle ut och tälta - det absolut värsta jag vet. Men EM räddade situationen, killarna hade svårt att slita sig från tv-apparaten - enda gången jag uppskattat fotboll. Upplägg numero 2 var paintball, tills vi fick reda på att det kostade 250 kronor per elev, för att kladda ner sig med färg som dessutom gör ont. Upplägg numero 3 var stranden, tills vi såg väderleksrapporten - regn och blåst... Så vad gör man? Man tar hem dom, köper ohyggligt mycket onyttigheter och inser att hemmet kommer förvandlas till fritidsgård/biosalong för en dag. Tack och lov är det en bit att åka med buss från skolan, och bussarna från skolan går hem tidigt sådana dagar, så de var bara här i dryga 3 timmar - det var långa timmar.

Hannah tyckte det var spännande dock. Under förevändningen att hon frös (säkert), tog hon med sig ett par små väninnor från skolan för att titta på spektaklet. När hon kom in i grovköket och såg alla skor sa hon bara: ooojjjj  :) På kvällen var hon mycket fascinerad av att en av killarna (en söt) hade sagt "tja" när hon kom upp för trappen. Hennes små kompisar vågade aldrig gå in... Det börjar bli dags att ta med henne till skolan igen tror jag.

Överallt var dom.