Vår vardag

Det första vi gjorde var att försöka komma in. Vi fick hjälp av nån kille som jobbade där. Man fick inte komma in om man inte skulle köpa gårdskort först. Sen kom de andra in som skulle betala för att komma in. Och sen träffade vi Moa och Emelie, vi gick in tillsammans. Då frågade jag "ska ni inte ställa er i godiskön redan".

När vi hade kommit in tittade vi på dem som dansade, det var inte så många, det var några som dansade runt i ring, jag vet inte varför. Vi vågade inte dansa, för vi tyckte det var pinsamt först. Förrän det blev danstävling, då släppte vi loss rejält. Jag och Moa gjorde den där volten (visar på golvet).

Jag hade tråkigt i början, så det enda jag kunde göra var att skicka ett sms till mamma. Det blev roligare sen. Det var roligast att vara med kompisarna. En gång under discot så hade jag för Emelies ögon med händerna, och då trodde hon att det var nån kille, och när jag tog bort händerna så blev hon bara "jaha, var det du, jag trodde det var någon kille" hehe.

Till sist ställde sig i godiskön, varenda en, godiskön var kanske 15 persioner som gick ut genom en dörr så att man nästan inte kunde komma in i det där rummet. Men det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte in i det där rummet. Jag satt utanför det där rummet i en soffa och väntade på dem. Det kändes faktiskt bra att klara mig utan godis. Jag har faktiskt skickat 3 sms under discot, 2 till mamma och ett till min faster.

Sen var det ju havet stormar, en lek. Det var så här att först åkte Emelie och Moa ut, samtidigt faktiskt. Sen så åkte ju jag ut, när det var kanske 5,6,7 stolar kvar. och så stannade Emmie kvar tills det var 3 stolar kvar, sen var det någon som puttade ner henne på golvet så att hon åkte ut. Hon kom ut och sa "nån knuffade ut mig". Man kunde vinna chips, förlåt pappa. Jag försöker jämt vinna grillchips åt honom, jag försökte till och med tigga. Jag skulle tagit med mig pengar i smyg för att köpa de där grillchipsen. Om jag vunnit hade dom varit gratis.



På slutet sa Emmie "Titta, det är kolsvart utan nästan, det är bäst att vi åker hem innan det blir kolsvart" Då fick jag problem med cykeln, jag hittade inte cykelnyckeln nämligen. Och Emmie blev kissnödig, men det glömde jag bort. Hon sprang in på toaletten. Jag fick springa in och tömma ut allt ur väskan, och där var den jag trodde jag hade tappat den. Sen kom Emelie, hon kom och sa "jag tror att jag har glömt min godispåse i din väska" och så började hon rota minsann, men det fick hon, och så tog hon sin påse.

Sen så ringde jag hem, och så bara fick jag höra crazyfrog-låten, och så sa jag "snälla kan vi stanna och höra låten" Men Emmie ville hem, men jag var snabbare, för hon är inte lika van vid att cykla som jag. Och så kommer vi till den där tunneln, och det var kolsvart, men det var lampor i och det visste inte jag, för jag hade aldrig cyklat så sent genom den tunneln. När vi kom upp vid tunneln då sa Emmie "kan inte du ta fantan" "Nej, jag har redan tagit hela väskan det är nog svårt", jag hade ingen lust att stanna. När vi kommit över bussvägen, åker vi in i glas, så jag vet inte om jag har punka nu. Sen körde vi hem och då frågade Emmie vilken väg som var kortast, vi tog skogsvägen för den tyckte jag var så mysig. Sen kom vi hem då började mamma ta kort.